Ja, så har jag pratat med Soc då. Och jodå, visst ligger jag under existensminimum, men någon hjälp är jag inte berättigad till. Varför? Jo, för som student räknas jag som självförsörjande, vare sig jag är det eller ej. Sen att det står i stadgarna för Uppsala kommun att även studenter har rätt till försörjningsstöd är tydligen inte relevant. Så på frågan om hur jag ska göra för att få ihop det, får jag motfrågan om hur mycket jag har på mitt konto. "5000" svarar jag, "men då har jag inte betalat in hyran på 5500 än". Då säger de på Soc att jag inte ska betala hyran, utan istället köpa mat för pengarna. "Får jag hjälp med hyran då?" frågar jag, och får nej till svar.

Alltså...jag ska inte betala min hyra, så att hyresvärden kan sätta mig och mina tre barn på gatan istället. Lysande, Välfärdsstaten! Bra jobbat!

Alltså, det här landet blir allt mer skrämmande att leva i. Istället för att hjälpa mig med halva hyran i én månad, så att jag slipper bli vräkt, så ska jag inte få någon hjälp alls, utan istället hamna på gatan. Alternativt tvingas sluta studera, så att Soc är tvungen att hjälpa mig på permanent basis. Fast då blir jag ju bostadslös i vilket fall, eftersom förutsättningen för att jag ska få bo här är att jag studerar heltid vid UU. Underbart.

Vad gäller tandläkarhjälp, så måste jag ringa igen på måndag och boka en tid för utredning. Den så kallade akuthjälpen existerar över huvud taget inte. Även om jag har akut tandvärk och inte kan äta, så måste jag vänta tills måndag innan jag kan boka tid, vilket jag kan få tidigast två veckor senare. Och då är det bara ett första besök. Sedan ska det utredas, innan det kan tas något beslut. Alltså...seriously...vad har vi ett socialt skyddsnät för som vi betalar för med skattepengar, när det över huvud taget inte fungerar?!? Jag bara undrar.

Det är inte att undra på att jag har svårt att få ihop det. Bara på skoj gjorde jag en beräkning på Socialstyrelsens sida om jag är berättigad till försörjningsstöd. Keep in mind nu, att försörjningsstödet från Soc är skrämmande lågt, och ligger t.ex bra mycket lägre än det existensminimum t.ex kronofogden anser att man ska ha. Anyway...beroende på hur jag räknar, så hamnar jag någonstans mellan 1100 och 3600 under vad Soc anser vara existensminimum...Inte att undra på att det är så tufft att få det att gå ihop då ;P

Det finns tydligen ett högkostnadsskydd även för tandvård numera. Upp till 3000 får man betala själv, sedan ersätts allt mellan 3000 och 15 000 med 50% inom en tolvmånadersperiod. Kostnader som överstiger 15 000 ersätts med 85%. I mitt fall torde det innebära en halvering av kostnaderna, från ca 20 000 till ca 10 000 (jag måste ha narkos, därav den höga kostnaden). Så med andra ord behöver jag nu "bara" få fram ca 10kkr. Yeay...

Nej, jag är helt enkelt tvungen att bita i det sura äpplet och kontakta Soc. Ja, om jag nu kunde bita i ett surt äpple då. Jag kan ju inte tugga längre ;P

Jag fick en god nyhet så här på kvällskvisten och trodde i mitt enfald att jag skulle få avsluta min dag i en något mera positiv anda. Men icke. Istället knäckte jag en tand.

Suck. Nu börjar det bli lite mycket här...

Nyss hemkommen från VC, dit jag stapplande tog mig tidigare i eftermiddags. Hade sån huvudvärk att jag trodde jag skulle avlida, och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade äldsta sonen hemma så att jag kunde ta mig till vårdcentralen medan han såg efter de små. Det var ju en satans otur att det skulle komma just idag, när jag precis hade slut på Citodon, som är det enda som hjälper när jag får det här.

Det är inte ofta jag får den här huvudvärken, och det är inte en klassisk migrän, men den gör precis lika ont. Den är alltid stressrelaterad, och så även denna gång. Och med tanke på att jag känner mig rätt stressad över studierna och ekonomin, så är det inte att undra på att den kom nu. Det som utlöste det hela var dock något helt annat.

Jag hade mina barn med mig till skolan idag, och i vanlig ordning började de rätt snabbt smågnabbas lite, fast inte verbalt, utan med knuffar och dylikt, som de brukar göra. Den ena satt i mitt knä, medan den andra satt tätt intill mig med en saftflaska. Det slutade givetvis med att saftflaskan for all världens väg, och jag fick torka saft över halva golvet. Nu hör det till historien att de som satt bakom mig inte såg barnen smågnabbas, eftersom vi satt så att det hela skymdes av mig.

Anyway, efter någon timme går jag ut med barnen, och får strax därefter sällskap av Marie, som sitter just en bit bakom mig i klassrummet. Vi småpratar lite som vanligt, och när vi går in så berättar jag att barnen just nu är i en period då de inte riktigt går ihop med varandra eftersom de är så olika personligheter, och att de just där och då var på gränsen att ryka ihop. För en utomstående skulle det nog inte se ut så, men jag berättade att mina barn inte är den sorten som laddar upp inför såna här grejer, utan signalerna är ganska vaga, och sen plötsligt exploderar det bara. Jag sa också att om minstingen exploderar på det där sättet, så kastar han saker, och det första han skulle ge sig på var ställningen med alla keramiksaker som stod på tork inne i klassrummet. Det var bara ett lugnt konstaterande från min sida, baserat på att jag ju faktiskt känner min son.

Sen kommer vi in i klassrummet och ska börja planera vårt arbete, när människan plötsligt högt och tydligt säger åt mig att hon inte förstår varför jag är så elak mot mina barn. Va?!? sa jag, varpå hon fortsätter med att konstatera att hon ser ju minsann att barnen är snälla (keep in mind att hon aldrig träffat dem tidigare, och bara sett dem under en timme i klassrummet, och att hon inte heller såg barnen smågnabbas och vara på väg att ryka ihop), att jag är elak mot dem som förutsätter att de kommer bete sig illa, att om sonen kastar keramiksakerna i golvet, så är det ju mitt fel, eftersom jag förväntar mig att han ska göra det. Därefter upprepar hon att jag är elak mot mina barn.

Jag blev minst sagt rasande. Inte nog med att människan åtar sig att göra en psykoanalys av mina barns beteenden baserat på att hon sett dem under en timme i ett halvstökigt klassrum (inte ens en professionell psykolog skulle göra något sådant), utan hon tillskriver mig känslor jag inte har, och hon har dessutom mage att kalla mig en dålig mamma som är elak mot mina barn. Ordagrant. Utan att känna någon av oss. Utan att veta något som helst om mina barns reaktionsmönster och beteenden, utan att veta något som helst om mitt föräldraskap. Nej, helt och hållet baserat på sina egna förutfattade meningar, så dömde hon ut mig. Offentligt, i vårt klassrum. Och hon beter sig som om hon är i sin fulla rätt att göra det.

Som sagt, jag blev rasande, och jag åkte hem strax därefter. Jag tog ingen konflikt där och då, eftersom jag hade barnen med mig, men jag var minst sagt rasande. Är det något jag inte tål, så är det dessa förbannade amatörpsykologer som inte bara tillskriver mig känslor, åsikter och beteenden jag inte har, utan som tvärsäkert hävdar att så är det, därför att deras egna förutfattade meningar leder dem till den slutsatsen. Den typen av ignorans klarar jag mig utan. Det är én sak att vuxna människor beter sig som idioter, men jag betackar mig för att utsättas för dem.

När jag kom hem så kom huvudvärken som ett brev på posten. Det här var det sista jag behövde just nu, och jag överväger seriöst att begära att få avsluta kursen på något annat sätt. Jag har ingen som helst lust att gå till skolan nästa vecka, och ingen som helst lust att göra något grupparbete ihop med den här människan. Jag vill varken se henne eller höra ifrån henne någonsin igen. Jag har haft tillräckligt mycket idioter i mitt liv, och jag ämnar inte ödsla en enda minut på dem i fortsättningen. Jag kan dessutom inte göra så mycket nästa vecka, eftersom jag ligger efter, utan det är mest bara närvaro för min del, så det känns ju faktiskt som jag kan använda tiden bättre än så. Vi får se hur jag gör.

Det är en fattig månad hos mig. Sista utbetalningen från CSN för sommarterminen innebär 2200 kronor mindre i plånboken, vilket i sin tur innebär problem för en som har svårt att få pengarna att räcka till till fyra personer som det är.

Jag hade 550 kronor kvar på kontot nu, som ska räcka i en månad. Har klurat som fan på hur jag skulle få ihop allting. Nu på morgonen skulle jag dubbelkolla summan, eftersom jag måste handla lite idag. Då fanns det 150 kronor där...WTF??

Klickade snabbt in mig på kontoöversikten, och inser att jag helt glömt bort träningskortet, och att jag ju stödjer Läkare Utan Gränser varje månad. 400 pix har försvunnit från kontot till det...Så. Jag ska utfodra fyra pers i en månad på 150 kronor...jippie...not. Crap.

Det går framåt. Har kletat lite mer på min tiger, och han har nu fått huvud, en början till nos, samt lite muskler över manken. Jao, jao...kan nog bli nåt av den, kanske...

Den muskellösa tigern börjar bli muskulös istället.

Annars kan jag starkt rekommendera bordfläktstorkning - funkar superbra! Tigern var i stort sett torr redan efter ett dygn! Ja, åtminstone på ytan. Känner mig strax mindre stressad över tidsperspektivet här, kan jag ju säga.

Nu ska jag bara få tummen ur och teckna den där förbaskade bokstaven...känner mig ju långt mindre inspirerad att göra det, måste jag säga.

Hemma igen från ännu en lååång skoldag, som blev extra jobbig eftersom jag inte kunde sova inatt, och därmed försov mig i morse. Hade dock hunnit till skolan i tid, om det inte varit för att buss-skrället var lite försenat, och därmed missade den andra bussen inne i stan med ynka 2 minuter. Men, men...jag blev bara 20 minuter sen, så jag missade inte så mycket. Värre var att jag inte heller hann få med mig någon lunch, så jag var så hungrig när jag kom hem att jag hade kunnat äta en flodhäst. Huga...

Skulle helst av allt vilja lägga mig och sova en stund, men vågar nog inte. Då blir det väl samma sak igen. Somnade 4 i morse, och det vill jag inte gärna göra om. Dock har jag en del att göra här hemma ikväll, så det hade varit bra att vara lite piggare än jag är nu. En halvtimme kanske skulle göra susen?

Jag satte en bordsfläkt på högsta hastigheten för att torka min tiger över natten och dagen, och det tycks fungera ganska bra. Den har torkat tillräckligt mycket för att jag ska kunna ta i den utan att bli kladdig iaf. Ska fortsätta arbeta med den ikväll, och sen ska jag göra bokstaven A i A4-format, i färgfördrivning från grönt till blått. Sen lär jag nog inte hinna så mycket mera idag, tror jag...

I skolan idag har vi tecknat ansikten. Fått lära oss en massa om proportioner och hur saker och ting sitter i förhållande till varandra. Saker som att mungiporna befinner sig i lod med iris, att huvudet är fem ögonbredder brett osv. Jag har lärt mig otroligt mycket idag, och det har också varit ansträngande eftersom man lär sig så mycket på en och samma dag. Man blir otroligt slut av en sån intensiv kreativ process. Samtidigt har vi haft vansinnigt roligt, och skrattat så tårarna trillade stora delar av dagen, mycket på grund av det här med ålderstecken. För vi diskuterade givetvis även hur ansiktet förändras med åldern, och hur saker och ting hela tiden rör sig neråt. Tyngdkraften tycks dra med sig rubbet neråt ju äldre man blir - med undantag av mäns hårfästen, som tycks vara det enda som rör sig i motsatta riktningen ;-)

Näe, jag tror jag ska lägga mig ner och blunda en halvtimme, annars kommer jag inte få något gjort. Nacken känns spänd som en stålfjäder, jag har huvudvärk och ögonen vill bara glida igen hela tiden. Jag lär allt vila en stund om jag ska få något gjort ikväll.