Alla inlägg under augusti 2009

Av /A - 31 augusti 2009 20:37

Det blev en lång dag. Först ett antal intensiva timmar med studier inne på universitetet, i sällskap med I och S. Mycket trevligt, konstruktivt och intressant. Vi fick mycket gjort, och lär nog utan tvekan vara de som är bäst förberedda i morgon. Känns bra.


Sen hem, diska lite, träna en timme, fixa mat, bada, läsa Perikles' tal och göra den retoriska analysen på det, och till sist läsa igenom ett kapitel om retorik ur historisk synpunkt. Check, check, check. Jag har hunnit med mycket idag. Dock inte riktigt allt, men de två saker som återstår tänker jag strunta i idag. Det ena var att lägga upp ett par byxor, och det andra att balansera cykeldäcket. Det får helt enkelt bli i morgon.


Jag är trött som en gnu. Blev ju inte många timmars sömn inatt (3 timmar, tror jag), och det har varit en intensiv dag. Därför blir det kväller nu, och lite mys med en film och stickningen. 


Vi ses i morgon igen! :-)


Dagens middag: Kycklingsallad med färsk ananas. Jättegott!


Resultatet av helgens sushi-tillverkning. Också jättegott!

Av /A - 31 augusti 2009 09:10

Fick en ny vänskapsrequest på FB igår, som jag utan att tveka accepterade. En karl vars namn och utseende jag utan tvekan kände igen - men banne mig inte kunde placera! Gaaaah! Frustrationen stod som spön i backen under de 10 minuterna det tog mig att komma på vem fan han var.


Att det var en blast from the past var tveklöst, men jag kunde bara inte komma ihåg att jag hade umgåtts något med honom...När jag letade i minnesbanken, så fanns det inga minnen av att vi hade träffats nånting under mina tonår. Vilket gjorde det hela än mera frustrerande, eftersom jag visste att jag kände honom.


Sen trillade polletten ner. Karln är 5 år äldre än mig, och kom från en grannby där jag växte upp - men vi umgicks aldrig på det sättet. Däremot var han lärarvikarie för våran klass i naturkunskap en period när jag gick i 9:an eller så. Det var därför sammanhanget undslapp mig. Han skulle för övrigt göra ett experiment nån gång med klassen, och lyckades rökfylla halva skolan med stinkande, gul rök - haha!


Hur som helst, det är alltid lika roligt att kika in på FB och hitta en ny vänskapsrequest, vare sig det är en ny bekantskap, eller a blast from the past.


Sen igår är jag barnledig, och kommer så vara i ett par veckor nu. Eftermiddagen och kvällen igår var lika surrealistiskt tyst som det brukar vara när barnen åkt, och det tar mig alltid några dagar att vänja mig vid det. Idag ska jag dock njuta av barnledighet, och börja dagen med att åka in till universitetet och umgås med I, som jag inte sett på länge nu. Lite kaffe, lite snack, och lite förberedelser inför morgondagen. Nice! :)


Vi hörs i eftermiddag/kväll, hör ni. Ha en underbar dag! :-)

Av /A - 30 augusti 2009 09:05

Nyss inkommen från tvättstugan, där jag hade hoppats hitta en ledig maskin såhär på söndag morgon. Det brukar alltid finnas någon ledig då. Det brukar för det mesta vara helt tomt, rent av. Men inte idag.


Idag stod det en gammal gubbe där ute, som höll på att tvätta. Och inte bara det - han hade lagt beslag på alla maskinerna. Sånt tycker jag är lite fult. Okej att vi inte har något bokningssystem, utan man går bara dit och kollar, och när det är ledigt, så tvättar man. Men den allmänna kutymen är att du aldrig lägger beslag på samtliga tvättmaskiner eller samtliga torktumlare. Vi är faktiskt flera som bor här.


Seriously...det finns 7(!) industritvättmaskiner där ute, och det ska banne mig inte vara nödvändigt att lägga beslag på alla sju samtidigt, tycker jag. Har man så in i helvete mycket tvätt, så ta fyra maskiner då, men lämna några åt oss andra också. Det är ju inte så att det är enbart bakiströtta studenter som bor på det här området, vi är faktiskt en hel del barnfamiljer också, och vi är faktiskt uppe tidigt på söndagsmorgnarna. Dessutom är söndagar en bra dag för oss att få tvättat, eftersom de som faktiskt är bakiströtta studenter har tvättat som galna under fredag och lördag när de skulle ut på krogen, och det på söndagsförmiddagar är betydligt lugnare i tvättstugan.


Normalt sett.

När inte gubbjävlar lägger beslag på varenda tvättmaskin som finns där ute. 

Hade god lust att dra till gubbfan när jag kom ut dit.

Men det kan bero på att jag inte fått i mig mitt morgonkaffe än.

Av /A - 30 augusti 2009 06:25

Det blev inte mycket sömn inatt. Orsaken var högst bisarra drömmar om att få brev som var helt blanka, där endast avsändarens namn stod längst ner på sidan. Ändå visste jag att det stod en massa i det där brevet, jag förmådde bara inte läsa det. Sen drömde jag att jag sov, och sedan att jag vaknade. Och när jag vaknade bara visste jag att jag var gravid. Med trillingar. Yikes! Tror fan man vaknar på riktigt då - vilken chock liksom! ;-)


Hur som helst, så verkar det vara slutsovit nu. Jag kommer inte till ro igen. Minstingen har också varit vaken en stund, men har som tur är somnat igen. Antagligen sov jag så orolig att jag väckte honom. Men själv har jag visst sovit klart.


Allt är E's fel. Han är definitivt en av mina bästa vänner, men visst ligger det ett visst mått av attraktion och pyr under ytan också. Självklart gör det det. Vilket är fullt normalt, för när någon är en av ens bästa vänner, så är de ju det därför att just den personligheten attraherar en på något sätt. Det behöver ju inte ha med varken kärlek eller sex att göra, men i det här fallet finns det en liten glidning mot den rent fysiska attraktionen också, utöver den rent mentala (och då menar jag i betydelsen att våra personligheter liknar varandra, inte att vara kär).


Vi umgås på ett rätt intimt sätt egentligen, när jag tänker på det. Ett sådant sätt som gör att när vi passerar varandra i rummet, så rör man reflexmässigt och spontant vid den andre när man passerar. Det finns en sådan närhet också, som känns fullt naturlig. Men vi har aldrig ens pussats. Vi kramas när vi ses och när vi skiljs åt, det är allt. Ändå finns den där outtalade, men naturliga intimiteten där. Det känns faktiskt rätt bra. Man får lite fysisk närhet utan några som helst krav. Jag är ju inte mer än människa liksom, det är klart man behöver sånt också. Då är det skönt att det finns någon som kan ge det på ett sådant okomplicerat sätt, där jag aldrig känner mig pressad på något vis.


Men hur som helst, så är det hans fel att jag drömt att jag är gravid med trillingar, det är jag säker på. Vi pratar ofta om relationer, och ibland även om barn och så (det gjorde vi igår), för han har haft mycket av de samma problemen som jag har/haft i det avseendet. Vi förstår varann på de där punkterna, vet precis hur det känns när den andra berättar något. Och som sagt, vi nuddade även vid ämnet barn igår, och det var nog därför jag drömde att jag var gravid inatt. En kombination av det och att jag nyss haft ägglossning.


Jag har ju bestämt mig för att inte få flera barn, men samtidigt känner jag mig själv. Runt ägglossningen är jag livsfarlig, och kan hur lätt som helst övertygas om att få flera. Och i drömmen, trots att jag var chockad över upptäckten att vara gravid, och dessutom med trillingar, så var det aldrig frågan om något annat än att jag skulle behålla barnen. Herregud, kan ni tänka er? Ensamstående småbarnsmamma och student, och gravid med trillingar?? Hjälp...liksom ;P


Hm...undrar om jag skulle försöka sova lite till ändå, kanske...

Av /A - 29 augusti 2009 19:26

Jag måste ha fått en överdos av sushi *tro*. Rätt vad det var, så fick jag en akut lust att diska och städa! Måste vara en överdos, det kan inte vara annat.


Får snart spontanfikabesök av en Erik. Kul! Och en jäkla röta att jag fick för mig att röja lite ;P Synd bara att jag inte hinner ta en dusch innan, jag känner mig inte direkt fräsch. Men vaffan - kompisar får fan tåla lite *bestämma*.

Av /A - 29 augusti 2009 16:16

Gick till affären för att handla och hyra film, och givetvis tog barnen tillfället i akt att gå från vettet alldeles. Varför blir det alltid så? Här har de lekt någorlunda fördragsamt hemmavid, men i samma ögonblick som man kommer bland andra människor, så är det som om någon högre makt ger dem en elektrisk stöt i röven, och det blir lattjolajban och hejkomåhjälp i kubik och kvadrat.


Det gick inget vidare med filmhyrandet heller. Barnen ville se Bee Movie (igen, sonen hyrde den här om dagen också), medan jag efter mycket om och men hittade en film som jag ville se - No Country For Old Men. Men när jag skulle hämta ut filmerna efter att ha bokat dem, så kunde de inte hitta min film :-( Buhuu...Men, men...aldrig så illa att det inte är bra för något. Jag fick hyra barnfilmen gratis som kompensation :-) Och själv får jag väl helt enkelt titta på någon av mina gamla favoriter ur filmhyllan, så det går nog ingen större nöd på mig ändå, ska ni se.


Nu: Sushitillverkning, och fixa pyttipanna åt kidsen.

Av /A - 29 augusti 2009 14:42

Ikväll blir det banne mig sushi, bara så ni vet. Och en burk Ben&Jerrys. Och kanske en ny film. Och stickning i soffan. Mys! :-)


Sushi.

Av /A - 29 augusti 2009 12:09

För skojs skull gjorde jag ett test via Facebook, där resultatet skulle visa vilken hjärnhalva man använder mest. För mig blev resultatet ett klockrent "Vänster", vilket inte var någon överraskning. Det stod bland annat så här:


"People who are left-brain dominant thrive on careful analysis of all pertinent factors before making any decisions. Their style is naturally systematic and detail-oriented, characterized by the pursuit of logic, predictability and discipline. They tend to stick to the rules and stay within the confines of their orderly world. You tend to take things more seriously and tend to stick more to rules and guidelines. You have an innate ability to stay on task when doing a job. You tend to have a lot of book knowledge, and may have an interest in science or history."


Det här stämmer väldigt bra. Det är precis så jag fungerar. Och jag är i motsvarande grad icke-känslostyrd, naturligtvis.

Vänster hjärnhalva styr följande funktioner:

- ord, tal och skrift

- siffror och matematik

- logik och analys

- kritiskt granskande

- registrerar detaljer och orsakssammanhang

- räknar ut saker och ting i följdriktig ordning, dvs steg för steg

- arbetar med sammanhängande tankar

- en idé följer direkt efter en annan och leder till en slutsats

- använder precisa, exakta betydelser

- en innebörd, en slutsats

- rätt/fel, ja/nej

- har god tidsuppfattning


Låter det bekant? Skulle tro det. Det där är jag i ett nötskal. Jag är oerhört dominerad av min vänstra hjärnhalva, utan att den högra för den delen är underutvecklad. Jag har t.ex det kreativa, som styrs av höger hjärnhalva. Däremot är den känslomässiga delen, som också styrs av höger hjärnhalva, inte särskilt dominerande hos mig. In fact, ordet "dominerande" är totalt missvisande i sammanhanget för mig. Känslorna finns där, men jag domineras aldrig av dem, och tar aldrig beslut på grundval av dem.


Utöver att vara styrd av min vänstra hjärnhalva, så är jag dessutom en i första hand intrapersonell intelligens. Det innebär följande:


"Förmågan till självkännedom och att handla på ett lämpligt sätt utifrån denna kunskap. I denna intelligens ingår att man har en riktig självbild och kan se sina starka och svaga sidor. Att vara medveten om sina känslor, avsikter, sitt temperament och sina önskningar samt förmågan till självdisciplin.


Är du en självkännedoms begåvad person?
Då tycker du om att dra dig tillbaka och har stort behov av eget utrymme. Andra kan uppfatta dig som skygg och en smula osocial. I själva verket handlar det om att du tänker bättre när du är ensam.


Du för samtal om djupa inre upplevelser och är i kontakt med dina känslor och önskningar. Du är diskret och respekterar andras personliga integritet. Du lyssnar på din intuition och går din egen väg. Du är personlig och självständig och skiljer dig från mängden.


Du litar till din egen förmåga och har inget behov av instruktioner, regler eller paragrafer. Du skriver kanske dagbok eller för anteckningar om dina upplevelser och erfarenheter och tar lärdom av dem. Du har god förmåga att motivera dig själv och din självdisciplin gör det lätt för dig att fokusera på det du arbetar med.


Hur lär du dig bäst om du är självkännedoms begåvad?
När du arbetar ensam och i din egen takt. När du får fundera på det du lär dig och hur du själv kan tillämpa kunskaperna. När du får ställa frågor och göra minnesövningar och testa dina kunskaper via frågeformulär. Svara på frågor som t.ex "Vad skulle du själv göra?"


Istället för långa lärarledda teoretiska föreläsningar väljer du att själv ta fram uppgifter och tillämpningar. Att föra dagbok eller anteckna dina erfarenheter i ämnet och sätta upp personliga mål, syften och inriktningar i utbildningen. Att föra anteckningar i Word underlättar för dig. Att få använda utbildningsmaterial där du kan kontrollera dina kunskaper med tester och få svar på hur du kan tillämpa dem.


Yrken för självkännedoms begåvade
Filosofer, terapeuter, kuratorer, psykoanalytiker, rådgivare, konsulter, egenföretagare, författare, entreprenörer etc.


När är självkännedoms intelligens viktigt?
Med hjälp av denna intelligens agerar du målmedvetet i andra syften än bara att tillfredsställa dina instinkter. Ju mer man förstår av sina egna känslor, desto mindre är risken att bli ett passivt offer för dem."

(informationen hämtad från http://www.qomut.com/sjalv.htm)


För de av er som känner mig, så borde även det här låta bekant. Notera även den allra sista meningen: "Ju mer man förstår sina egna känslor, desto mindre är risken att bli ett passivt offer för dem". Även det stämmer in, och tar man i beaktning att jag samtidigt är styrd av min vänstra hjärnhalva och att mina känslor därför aldrig dominerar mig ens i utgångspunkten, så säger det ju sig självt att jag inte på något villkors vis kan vara en särskilt känslomässig människa. Inte så till vida att jag agerar på mina känslor, och inte så till vida att de vid någon tidpunkt i mitt liv får styra mina beslut.


I praktiken innebär det att jag kan älska mina barn till vansinne, men utan att blinka låta dem bo på heltid hos sin far, utan att må dåligt över det. Varför? Därför att det för mig är logiskt (vänster hjärnhalva bedömer att det är logiskt, that is) att låta barnen få prova på att göra en sådan sak om det önskar det, och att min kärlek till barnet inte påverkar beslutsprocessen alls. Det innebär dock inte heller att jag älskar mitt barn mindre än andra föräldrar.


Det innebär också att jag praktiskt taget saknar förmågan att bli kär på allvar. De där himlastormande lyckokänslorna har jag aldrig haft, helt enkelt. Jag kan älska någon förbehållslöst, men de där intensiva nykär-känslorna lyser för det mesta med sin frånvaro. Jag tenderar, och mina män får förlåta mig det här, att istället spegla min motparts känslor för mig i det läget. Inte för att vara elak på något vis, utan för att tillgodose deras behov av intensiva känslor från min sida sådär i början. Jag ser egentligen inget fel i det, all den stund det inte handlar om att ljuga för min del. Det handlar bara om att jag demonstrerar mina känslor (kärlek) på ett intensivare sätt som är lättare för mottagaren att förstå, eftersom det är vad de förväntar sig sådär i början.


Allting sammantaget, så blir det dock lite av ett problem, eftersom människor omkring en sällan fungerar på det här sättet. De flesta styrs antingen någorlunda lika av båda hjärnhalvor, eller också dominerar den högra. Det är dessutom inte så många som är en utpräglad intrapersonell intelligens så som jag är det, och än färre är båda delar i kombination. Det blir därför också svårt att förstå mig på ett personligt plan, och jag kan lätt dömas ut som känslokall t.ex, vilket jag absolut inte är.


Själv är glad att jag är såpass gammal som jag är, för det är ändå långt enklare att leva som jag idag än det var för 15-20 år sedan. Vid den här åldern förväntar sig människor att man ska veta vem man är, och även om det är svårt att förstå mig, så upplever jag ändå en större acceptans idag än jag gjorde då. Som 15-20-åring blir man oftast dömd som ung och oerfaren, att man inte vet något än, osv. Det blir man inte alls i samma grad idag, tack och lov. Jag minns oerhört tydligt frustrationen från den tiden, som var ännu större än den är idag.


Att jag som person blir attraktiv för andra är väl inte heller så svårt att förstå. Jag bedöms, baserat på just min personlighet, vara lugn, klok, uppmärksam och smart. Svårigheterna dyker ju inte egentligen upp förrän man blandar in känslor i det hela. Det är där människor inte längre förmår förstå mig, och de får en väldigt märklig bild av mig som person. De får det helt enkelt inte att gå ihop i sitt eget huvud, och när jag t.ex skriver om mina personliga åsikter i bloggen, så vägs det oftast in de känslor de tror jag haft när jag skrev. I själva verket fungerar det inte alls så, utan när jag skriver om mina personliga åsikter i olika ämnen, så är frånvaron av känslor mestadels total. Jag har helt enkelt dragit en följdriktig slutsats baserat på de erfarenheter jag har gjort, där 1+1=2.


Jag vet inte hur många gånger i livet jag har fått påpeka för andra människor att de inte ska väga in sina egna känslor när de kommunicerar med mig via internet. Det blir uteslutande fel då. Samtidigt kommer jag nog få förlika mig med att människor kommer göra det mer eller mindre konsekvent, när de tror sig känna igen sig själva som mottagaren för det jag skriver. Det finns inte mycket jag kan göra åt det, tyvärr, utan jag får väl helt enkelt leva med att jag måste påpeka att de gjort en felaktig tolkning av det jag sagt, istället för att läsa det jag faktiskt skrev.


Nåväl, nog om detta. Det står en kaffemugg och ropar på mig, tycker jag mig bestämt höra.

Skapa flashcards