I vanlig ordning har jag svårt att somna natten mellan söndag och måndag. Det tycks vara min senaste (o-)vana. Därmed försov jag mig i morse, och fick slå gaffeln i dojjan när jag vaknade för att hinna till UU i tid. Och det gjorde jag. Hann i tid alltså.

Dagen inleddes med seminarie om Horatius bland annat, som därefter följdes av lunchmöte med basgruppen inför onsdagens redovisning. Nå, större delen av basgruppen iaf. Den nya tjejen som placerades i vår grupp tycks ha lite svårt att vänja sig vid våra arbetsrutiner - i synnerhet vår nivå på förberedelser. Men hon kanske bara behöver lite mer tid.

Efter lunchmötet och en riktigt god gryta med currykyckling, ris och morötter (om jag får säga det själv - jag hade matlåda med mig), så gick jag vidare till nästa möte. Denna gång i institutionsstyrelsen. Det beslutades om läroplaner för nya kurser, ekonomisk fördelning, anställningar och diverse annat. The usual, med andra ord. Och som alltid är det mycket trevligare än man skulle kunna tro utifrån styrelsens namn.

Bytte även några ord med Moa, den andra studentrepresentanten och tillika ordförande i Litteraterna, och vi bestämde att höras framgent om min medverkan inom Litteraterna. Även om jag bara är barnledig 50% av tiden, så kan vi ändå fixa ett schema som funkar med mina tider, så att jag kan arrangera en filmvisning eller debattkväll t.ex en kväll då jag är ledig.

Efter mötet var det i stort sett raka spåret hem som gällde, och väl innanför dörren hemma så blev det direkt ombyte för lite träning. Eller nåja, idag blev det mer snabb promenad än att springa, eftersom jag strax efter att jag kom ut igen insåg att jag hade haft en blåsa på ena fotknölen, och att det gått hål på den. Ont! Men inte värre än att jag kunde ta mig rundan runt, om än inte riktigt i det tempo jag hade tänkt mig.

Middagen idag blev något så föga upphetsande som blodpudding. Det tillhör väl inte mina favoriter, men är ändå en maträtt jag mycket väl kan stå ut med att äta med jämna mellanrum. Och nu är det verkligen nödvändigt, eftersom jag uppvisar alla tecken på järnblodbrist. Igen. Får det med jämna mellanrum eftersom jag har så kraftig mens, och då är det bara att bita i det sura äpplet och ta tag i det. Oftast klarar jag mig undan genom att äta järnrik kost över lag, men jag har nog slarvat lite mer än jag borde på den punkten på sistone. Måste köpa järntabletter också, för att fylla på depåerna igen.

Nå. Efter maten inträdde den sedvanliga, hysteriska frossan, som när jag tänker efter säkert också hänger ihop med min järnblodbrist. När man äter ökar ju mängden blod kring de inre organen, och har man anemi, så är det kanske helt logiskt att extremiteterna blir iskalla då och jag börjar frysa? Det finns väl inga blodkroppar kvar att syresätta och värma resten av mig när metabolismen sparkar igång *s*.

Vad det nu än beror på, så kröp jag iaf helt sonika ner i sängen redan vid 19-tiden. Iförd tights, strumpor och raggsockor, en filt som en sari omkring mig, tröja och munkjacka, och så under tjocka täcket med dubbla filtar. Told ya I was freezing...*s* Toksomnade där, och sov i 2½ timme. Totally worth it. Är så trött hela tiden, och har svårt nog att koncentrera mig när jag är någorlunda pigg, så att få något gjort när jag är sådär trött och frusen, det är bara att glömma.

Nu känner jag mig hyfsat utvilad, fryser inte längre och har också ätit en kvällsmacka av det där nya, havssaltade brödet från Skogaholm. Rustikt Lantbröd heter det, och kan verkligen rekommenderas! Jättegott! Och bonus för att de tryckt receptet på påsen, så att man kan baka det själv om man vill. Förvisso inte så himla grovt bröd, men ändå nyckelhålsmärkt, och med sallad, gurka, tomat utöver ost och skinka, så blir det en rätt nyttig macka ändå.

Och apropo nyttigheter - nu börjar de senaste dagarnas träning och koständring (tillbaka till det som är det normala för mig alltså) att ge resultat. Minus 2 kg på 5 dagar får helt klart anses vara ett godkänt resultat, eller hur?   Och då ska ni veta att jag absolut inte hållit på med någon svältkur - jag har faktiskt inte bantat alls (jag avskyr begreppet "bantning"). Nej, jag har frossat i god mat, ätit regelbundet och framförallt ätit väldigt mycket frukt och grönsaker. Inte en enda måltid utan grönsaker! Och till mellanmål blir det frukt. Och som sagt, resultaten låter inte vänta på sig.

Nu är det snart dags, hör ni! På fredag smäller det! Inte bara får jag hem mina barn då, utan då drar även OS igång - och då får jag äntligen påbörja min OS-stickning - the Citron Shawl. Det ser jag mycket fram emot   Lite annan stickning lär det också bli, eftersom sjalen kommer bli klar långt före OS (räknar jag kallt med iaf), men den är min huvudsakliga OS-stickning iaf.

Nu får det vara slutskribblat för ikväll. Jag behöver diska och plugga, men lutar faktiskt åt att hellre montera klart babykoftan ikväll. Fortsätta min kväll av vila helt enkelt. Så god natt med er, vi ses imorgon!