Tisdag, och jag är redan redo för helg  

Nå, fullt så illa är det inte, men oj! vad jag är trött ikväll. Ändå har det inte varit en tokstressig början på veckan. Igår var det rätt så lugnt, jag lämnade på dagis på förmiddagen och åkte sedan hem och tog det lilla lugna tills klockan blev runt 13, och jag styrde kosan in mot UU och första föreläsningen på den nya kursen. Bara för att upptäcka när jag väl kom dit att de hade avbokat den pga snökaos i Stockholm (professorn som skulle ha föreläsningen bor söder om stan). För min del gjorde det inte så mycket, jag bor ju rätt så nära, men nog tyckte jag synd om min kursare S, som pendlar från Västerås den här terminen, och hade åkt hemifrån vid 10 på förmiddagen...

Men, men, sådant är inget att hänga läpp för, så vi tjejer i basgruppen passade istället på att ha en trevlig fikastund innan vi åkte hemåt igen. Och jag slapp dessutom smita en halvtimme tidigt från föreläsningen för att hinna hämta på dagis, och kunde nu istället hämta tidigt.

Idag hade jag i huvudsak tre saker på mitt schema: Läsa klart Njals saga inför morgondagens seminarium, prata lite i två A-kurser om jämlikhetskommittén och lämna ut information, samt tömma vardagsrummet inför tapetseringen imorgon. Och det började skapligt. Dagislämning, sen hem, byta kläder och åka in till UU. Informerade studenterna, delade ut papper, bylsade på mig ytterkläder och skulle åka hem igen. Så långt blev dagen som planerat. Sen blev det ändrade planer.

Dagis ringde precis när jag skulle åka från UU, och berättade att lillebror hade ramlat ner från ett bord och hade ont i handen, vid tummen (mellan handleden och första tumleden typ). Han var lite blå och svullen, och de var lite osäkra på hur illa det var egentligen. Ingen hade heller sett själva fallet, utan bara hört hans illtjut när han landade. Jag tog det säkra före det osäkra, hämtade sonen, och åkte till akuten. Fast jag tänkte mig inte för, och åkte till vanliga akuten istället för barnakuten - jag har ju aldrig behövt åka in med något av mina barn på det sättet, så det föll mig inte ens in att jag ju skulle till barnakuten. Hur som helst så gjorde det inget, för damen på akuten beställde en vaktmästartransport åt oss för att vi skulle slippa gå, och sen fick vi åka i en av de där konstiga doningarna genom kulverterna så det stod härliga till. Det var riktigt roligt, tyckte både sonen och jag.

Till sist kom vi fram till barnakuten, och vi fick träffa en sköterska på én gång, som undersökte, pratade med sonen och gav honom en riktig hästdos smärtstillande. Sen fick vi träffa en läkare. Och så kom en till. Och en till, så till slut var det 3 läkare i rummet, och vi började känna oss som riktiga VIP-patienter   Sonen var dock väldigt blyg inför alla vitrockar, men lät sig undersökas relativt villigt, även om han inte riktigt hade lust att göra alla saker de bad om (knyta handen osv, för att de skulle få se rörligheten osv). Till sist beslöt de dock att inte röntga, för det verkade som att det inte var något brutet, även om båtbenet fått en redig smäll, och han var svullen och hade en blödning under huden där. Jag tror de dessutom ville undvika att skrämma sonen genom att göra en röntgen, eftersom han var så vansinnigt blyg och tillbakadragen gentemot dem. Jag fick det intrycket iaf. Hur som helst, efter några timmar kunde vi iaf åka hem igen. Och ironiskt nog vurpar ungen igen när vi ska korsa vägen efter att ha klivit av bussen (vägbanan är polerad efter att bussarna bromsat in så mycket för buss-stoppet där), och lyckas slå i andra handen också - men lyckligtvis inte lika illa som i vänster hand. Men ändå...snacka om otur!

Mitt schema blev alltså rejält omkastat, och jag hade fortfarande en halv bok (nästan) kvar att läsa inför morgondagens seminarium + en bunt Edda-dikter, samt att jag skulle tömma hela vardagsrummet inför morgondagen. Men även där blev det omkastningar i tabellen, både på gott och ont. Läraren i nya kursen hade mailat sent i eftermiddags, och meddelat att kursen flyttats till torsdag, eftersom hon måste uppsöka sjukhus akut imorgon. Först föreläsningen, och nu det här...Jag blev onekligen lite irriterad över att det bokas om på så kort varsel, för både jag och flera andra var ju uppbokade på annat på torsdag förmiddag. Men som tur är, så går en annan grupp samma kurs på eftermiddagen, så jag kan kliva in där istället då. Nackdelen är att jag bara får en kvarts lunch på torsdag, fördelen är att jag inte behövt tokläsa det sista ikväll.

Så, alltså...allting löser sig. Lite omkastningar här och var, och några oväntade moment (jag var ju inte beredd på varken tapetsering eller sjukhusbesök den här veckan), men allt som allt ska jag nog ro i hamn även den här veckan. Men samtidigt kan jag inte säga annat än att jag längtar till fredag kväll, när seminarier, informationsträffar med studenter, pluggande, dagislämning och -hämtning, ommöbleringar, tapetsering och födelsedagsfirande är avklarade för den här veckan, och barnen och jag kan lägga upp fötterna och bara vara ett par dagar.  Och jag ser även fram emot morgondagen, som hastigt och lustigt blivit helledig från UU, och jag kommer ha hantverkare hemma hela dagen, vilket innebär att yours truly kommer ligga i sängen och läsa (studielitteratur) hela dagen lång   Inte fy skam. Och inget internet kommer jag ha heller, eftersom uttagen sitter just i vardagsrummet där de ska tapetsera om, så det kommer inte finnas något annat som konkurrerar om min uppmärksamhet. Hoppas bara jag inte somnar där inne i goa sängen nu då   Det skulle jag däremot vilja göra nu, för OJ vad jag är trött, som sagt. Men ännu är det lite kvar att göra inför morgondagen. Jag behöver diska lite, och de sista möblerna ska flyttas ur vägen. Men sen så...då blir det sängen!