Jag har även hunnit sticka klart norrskens-sjalen, och så här blev den:

Revontuli-sjalen.

Jag har flera projekt som är mer eller mindre klara, så snart inom de närmaste par dagarna kommer det flera uppdateringar    

Juni-sockorna har varit klara ett tag, men ännu inte bloggats, so here goes:

Juni-sockor.

Imorgon är det första juli (hjälp vad tiden går fort!), och då är det dags att öppna ett nytt paket - yeay!    

Här är jag nu.

Hit är jag på väg...  

Vissa saker är bara helt självklara. Som vad jag skulle göra av den underbara härvan med garn jag fick av bästaste M. Titta på bloggens namn, titta på färgen på garnet, och kontemplera sjalmönstret Revontuli (revontuli betyder aurora borealis på finska). Självklart är ordet. Titta själva:

Vacker mohair.

Aurora Borealis - Revontuli

Revontuli-sjalen.

Som sagt. Självklart      

Barnen och jag har i vanlig ordning diverse handarbets- och pysselprojekt på gång, och här är något av det vi roar/roat oss med nu i juni:

Ett besök hos vår lokala Panduro-återförsäljare ledde till inköp av nya barnsaxar, såpbubblor samt minitavlor åt barnen som de fick måla med oljekritor.

De färdiga tavlorna. Dotterns till vänster, lillebrors till höger.

Själv shoppade jag loss både vad gällde Panduro-grejer, samt både tyg och garn. Garnet ska bli en topp och det turkosa bandet ska träs igenom den upptill. Tyget ska bli en rundklippt sommarkjol. Och i framkant ser ni ett litet paket med grejer för att tillverka ett armband som också går i turkost och rosa. Det lustiga här är att både toppen, tyget till kjolen samt armbandet är saker som jag länge önskat mig och planerat att göra - men utan att ha en tanke på att kombinera det. Döm om min förvåning när jag plötsligt insåg att armband och tyg ju faktiskt går i matchande färger, och att toppen skulle passa jättebra till kjolen  

För övrigt ser ni till vänster ett nytt paket textilpennor, vilka barnen ska få använda för att göra ytterligare en varsin ruta till deras quiltar.     

Idag curlar jag äldsta sonen. Han fick frukost på sängen när han vaknade, exempelvis. För jag vet precis hur det känns att vara förlamad av sorg över någon man förlorat - även om det i det här fallet "bara" är en flickvän som rått och brutalt dumpat en. Man tar sig inte för med någonting alls, man orkar inte äta, blir bara som ett kolli.

Så idag curlar jag. Ser till att han får i sig mat, så att energinivåer och blodsocker håller sig stabilt. Finns till hands för att prata när han behöver det, vilket han emellanåt gör. Känns skönt att stå sin 16-åring så nära att han delar med sig av alla sina känslor till mig, fastän jag är hans mamma.

Sen är jag lite taktisk också. Gör chili con carne till middag idag, med mycket färsk chili i. Därför att det frisätter endorfiner. Bakar goda saker. Frallor och kakor. När man tänker mycket behöver hjärnan mycket kolhydrater. Och han tänker mycket just nu. Så jag gör det jag kan där jag kan, för att han ska må så bra som möjligt mitt i eländet.