Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av /A - 27 oktober 2010 10:32

Ja, ni...idag vägde jag in på 79,2 kg   Det innebär alltså att jag nu har sprängt 80 kg-gränsen, och gått ner hela 41,8 kg totalt så här långt! Det är 2/3 av en kvinna, eller hälften av en man...Lite imponerande, om jag nu får säga det själv. Och det får jag, har jag bestämt   


Det är inte bara en nergång på nästan 42 kg, det är dessutom en permanent nergång. Hur jag kan veta det? Jo, därför att jag har använt huvudet hela tiden. Det har fått ta tid (vi pratar ÅR här), och jag använder mig konsekvent INTE av några dieter. För poängen är ju inte att bara gå ner i vikt, utan även att behålla den vikten sen. Och för att göra det, så måste jag leva på samma sätt under viktnergången som jag kommer göra efteråt. Så jag äter precis allt, men inte i ohemula mängder. Tills jag blir mätt bara. Och sen rör jag mycket på mig. Så samtidigt med att jag tappat all den här fettvikten, så har jag även gått upp i muskelvikt. Muskler är en nödvändighet för att faktiskt BRÄNNA fett, och den som tror något annat kommer få en överraskning den dagen de genom dieter och självsvält gått ner den önskade vikten, för att därefter öka direkt när de lever som vanligt igen. Det finns inga genvägar. Ska du svälta dig ner i vikt, så kommer du få fortsätta svälta dig resten av livet för att inte gå upp igen sen.


Så dagens tips från coachen är: Vill du ha en bestående viktminskning, så gör rätt från början. Låt det ta tid, gör små ändringar som du kan bibehålla även efter att du uppnått ditt mål.


Jag har nu alltså lite drygt 14 kg kvar till matchvikt (65 kg), vilket känns som en piss i Mississippi (pardon my french   ) jämfört med det jag redan åstadkommit. Känns SÅ skönt! Dessutom börjar det bli roligt med kläder igen nu   


Nåväl, jag måste börja göra mig i ordning för att åka till Uppsala, där jag ska gå på det sista styrelsemötet i Institutionsstyrelsen i min mandatperiod. Och efteråt blir det en avslutande middag för alla oss som suttit i styrelsen   

Av /A - 19 oktober 2010 14:43

Idag har det varit en vilodag. En egodag. Och en komma-igång-igen-dag.


Ägnade hela förmiddagen åt att ligga i sängen och halvsova. Har varit grymt sliten efter de senaste veckornas flyttdebackel, och det värker i höger axel samt benhinnorna i underarmarna. Nog har jag fått min beskärda del av styrketräning allt, när jag kånkat tunga lådor upp och ner för alla dessa trappor. Och benen har förstås också fått sitt just i och med alla dessa trappor. Tillräckligt mycket för att kroppen nu ska kräva vila ett tag, åtminstone från styrketräning.


Däremot börjar jag behöva återgå till min konditionsträning, som jag ju inte alls hunnit med den senaste månaden. Det börjar liksom krypa i kroppen nu. Idag blev det därför en lång promenad, trots regn och rusk. Hade säkert kunna springa lite också, men jag avstod för mina stackars benhinnors skull. Kanske kan ta en liten vända imorgon, om vädret tillåter.


Något som definitivt börjar bli nödvändigt är att investera i vettiga träningskläder. Under sommaren kan jag ju springa i t-shirt och ett par gamla tights eller ett par shorts, men så här års blir det ju värre. Man blir både blöt och kall. Så jag funderar på att göra en investering när jag får pengar nästa vecka, och köpa ordentliga kläder att springa i. Sådana som andas ordentligt, men där man ändå håller värmen. Och ett par ordentliga skor att springa i. De billig-skor jag har nu är närapå helt utslitna, och ger inget bra stöd alls för foten när jag springer. Benhinnorna brukar protestera rätt snabbt numera.


Samtidigt tar det lite emot. Det är ju så dyrt. Fast det är klart...det är ju en investering. Jag har alltid mina träningskläder länge, länge. Upp till 10 år. Ja, inte skorna då, de slits ju ut snabbare än så, men byxor och tröjor och sånt. De håller ju oftast väldigt länge, och de går ju oftast sönder i tvätten, inte av användning. Så det får väl bli en sådan investering nu. Egentligen behöver jag vanliga kläder också, håller på att krympa ur alla mina byxor, men jag kanske kan hitta nåt billigt par på H&M eller så...nåt som håller en månad eller två iaf.


Vinterskor måste jag också köpa. Och mascara och kajal, för de jag har, har sjungit på sista versen sen i somras nån gång. Med andra ord blir det storshopping nästa vecka. Känns lite sådär...är inte jätteförtjust i att shoppa, även om jag kan leva med det när det handlar om träningsprylar.

Vilket påminner mig - jag måste ju köpa skidor också. Men det får allt vänta tills slutet på november. Lär väl knappast vara någon snö att tala om innan dess i vilket fall. Bättre då att fokusera på allmän konditions- och styrketräning under månaden som kommer.


Nåväl, det känns iaf skönt att planera för den kommande träningen igen. Jag har lidit lite av att inte hinna med träningen alls den senaste månaden. Mest mentalt, egentligen, för rent fysiskt har jag ju fått så det räcker ändå. Men nu kan jag ta tag i det på allvar igen. Dessutom ska vi köpa tv nästa vecka, och då kan jag börja köra mina träningsvideos igen :-) Ska bli SÅ skönt! Och då kanske vikten börjar krypa neråt lite igen...den har stått rätt still på sistone, även om jag har krympt i omfång. Jag förmodar att jag balanserat ökningen i muskelstyrka med nergång i fettvikt, vilket ju är helt okej. Förhoppningsvis innebär även den ökade muskelstyrkan att jag kommer gå ner lite snabbare igen när jag drar igång konditionsträningen på allvar. Håll tummarna! :-) Vore kul att bli av med några kilon till nu. Har 16 kg kvar till målvikten. Och för den som tycker det låter mycket, så kan jag ju berätta att jag redan gått ner 30 kg ;-)


Pausar lite från bloggandet för att snegla på Tjejklassikern-sidan...nog vill jag åka Tjejvasan i slutet på februari, allt! Sen kommer Tjejvättern i mitten på juni, Vansbrosimmet i juli, och till sist Lidingöloppet i augusti/september nån gång. Genomför jag alla fyra inom ett år, så har jag gjort en tjejklassiker. Det vore så kul! Men samtidigt vill jag prioritera Tjejvasan. Den känns roligast, och den ligger ju närmast i tid. Om det är läge för de andra loppen får jag väl ta ställning till efter skidåkningen.


Nej, nu får det allt vara slutbubblat om träning här. Jag ämnar ställa mig framför spegeln med saxen i högsta hugg, och hyvla av lite på frisyren. Det behövs verkligen. Sen en lång, varm dusch och lite allmänt spa, kanske? Det vore välbehövligt nu. Har ju inte direkt prioriterat sådant på sistone, så jag känner mig ungefär lika tjusig som en halvdränkt, överkörd grävling ;P


Jo, förresten - fingervantarna är klara!:

 

Oblockade fingervantar.

Av /A - 26 maj 2010 14:01

Mina nya träningsfilmer kom idag! Hurra! Sommaren är räddad! Nu kan jag träna även om båda barnen är hemma och jag inte har barnvakt så att jag kan springa i skogen   


Mina nya träningsfilmer.


Jag riktigt längtar till ikväll då jag ska sätta mig och titta igenom dem, så att jag kan planera min träning för de kommande veckorna.


Nu kallar dock skogen på mig, och jag ska bege mig ut i spåret en sväng innan det är dags att hämta sonen på dagis   

Av /A - 22 maj 2010 08:59

Inga genvägar. Det får väl anses vara ledorden för min viktminskning och träning. Jag tränar i stort sett varje dag - i värsta fall bara en snabb promenad om jag inte har tid eller ork till annat - och jag är noga med vad jag äter. Styrketräning och konditionsträning, mycket grönsaker, frukt och proteiner. Skräpmat äter jag praktiskt taget aldrig längre. Någon gång ibland kan det bli en hemmagjord laxburgare, men utöver det är det ytterst sällan jag äter skräpmat. Senast jag åt på ett hamburgerställe var för drygt ett år sedan t.ex


Över julen blev det dock mycket skräp i form av bakverk, först och främst. Det syntes på vågen, kan jag säga. Jag plussade 9 kg på 6 veckor då. Min kropp var inte längre van att processa de enorma mängderna socker, och jag samlade på mig som om jag hade genomgått en svältperiod. Vilket jag väl i och för sig hade gjort - matlusten var inte precis på topp under hösten, vilket i sin tur sannolikt berodde på de sanslöst dåliga järnvärderna jag har haft under en längre tid.


De första månaderna, från mitten på januari tills för en månad sedan ungefär, så stod vikten relativt stilla. Jag fick ägna mig åt att försöka få igång ämnesomsättningen igen, vilken hos mig är ganska känslig efter mina ätstörningar under tonåren, som jag periodvis tenderat att delvis återfalla till. Med god hjälp av ovan nämnda järnbrist, som jag ju i perioder lider rätt mycket av eftersom min mens är något i hästväg.


Den senaste månaden har jag tappat 7 kg och har alltså bara två kvar innan jag är tillbaka där jag var för ett halvår sedan. Now, 7 kg på én månad får ju anses vara rätt snabbt marscherat, men tar man i beaktning att hela processen för att få det till började för 4 månader sedan, så är det ju inte speciellt mycket.

För all del har jag tränat en hel del styrka den senaste månaden, och en del av den vikt jag bär på just nu består alltså av fett som är utbytt mot muskler, vilket innebär att jag minskat min fettvikt något mer än 7 kg, men ändå. Min poäng här är att det tar tid.


Jag surfade runt lite här på siten för att försöka hitta likasinnade, men resultatet var dåligt, tyvärr. De som äter och tränar som jag är oftast redan vältränade på alla sätt och vis, medan de som i likhet med mig släpar på rätt många extra kilon utan undantag tycks köra enligt bantningsmetoden. De flesta av dem med pulver av olika slag, vilket ger snabba resultat och glada hurrarop. Det som dock är intressant är att läsa de som bloggat länge om sina viktproblem. Där går det i cirkel. År efter år tar de nya beslut om att gå ner i vikt, år efter år tar de till sina pulver och sina promenader, år efter år är lyckan fullkomlig när de första 5-10 kilona försvunnit, men sen blir det oftast tyst ett tag. Sen återkommer de, konstaterar att de där kilona återvänt eftersom det inte höll i längden att leva på pulver och de nu har unnat sig att äta.


Det hela får mig att vilja säga som Dr. Phil: "Now...how is  that working for you?".

Vad är det som får människor att år efter år upprepa samma sak, och varje gång hoppas på ett annat resultat än det de fick förra gången?

Svaret är givetvis enkelt: Det ska gå snabbt. Jag har skrivit om det många gånger förut, och jag börjar känna mig som en repig LP-skiva. Vi har bråttom, det ska hända nyss, vi vill vakna imorgon och vara vackra, smala och lyckade.


Det skrämmer mig. Nog för att jag brukar förespråka att man ska leva i nuet, men det innebär inte att man inte ska planera långsiktigt. Och är man kraftigt överviktig, så MÅSTE du planera långsiktigt. Genvägar lönar sig inte då. Du måste göra beständiga förändringar både i ditt sätt att tänka och ditt sätt att leva. Och nej, att använda pulverdieter som en boost är faktiskt inte en bra idé. Jag tycker inte det. För vad händer med din kropp när du går från att äta som de flesta västerlänningar gör, till att leva på pulver i 14 dagar, med föresatsen att därefter vända upp och ner på ditt liv och leva hälsosamt? Tänk på det - hur rimligt är det att du ska klara av det i längden? Egentligen?


Jämför det med att göra små förändringar i vardagen. Att ta för vana att alltid ta en långpromenad på söndagarna, eller att du slutar äta bullar mitt i veckan. Vilket är lättast att genomföra? Men då får vi inte de där snabba resultaten som vi vill ha, förstås. Det är viktigare att tappa 10-20 kg innan sommaren iår än att ha gjort det till sommaren nästa år, av någon anledning. Vi ljuger för oss själva och tror att just iår ska vi lyckas, även om vi aldrig lyckats med det tidigare. Visst är det märkligt?


Jag kommer vara en tjockis även den här sommaren (jag vet att det inte ser så ut när man tittar på mitt porträtt här uppe i kanten, men tro mig...det är inte i ansiktet jag behöver gå ner i vikt). Nästa sommar däremot, kommer jag sannolikt vara nere på min målvikt sedan en tid tillbaka. Jag har 20 kg fettvikt totalt som ska bort, och det ska få ta ett år till, om det behövs. Inga genvägar. Därför att när jag kommit i form igen, när jag känner igen min egen spegelbild igen, så vill jag att det ska vara en permanent förändring.


Så småningom ska jag göra en liten film åt er för att illustrera hur jag sett ut under hela den här tiden. Under de senaste 4 åren framförallt, sedan min yngsta föddes. Den grymma sanningen om hur det kan gå när man har en kropp vars ämnesomsättning lätt rubbas ur jämvikt (vilket den också ofelbarligen gör när du lever på pulver!), när man är gravid och föder 4 barn på 2 år och 3 månader, och dessutom lever i en relation som inte är bra. Det gick käpprätt åt helvete, rent viktmässigt, det kan jag ju säga. Och jag har fått jobba för de kilon jag blivit av med hittills, tro inget annat. Själv har jag inte tyckt det varit jobbigt, eftersom jag varit van att träna mycket och röra mig mycket, och eftersom jag ändå föredrar den typ av mat jag äter idag före kakor, godis, läsk osv. Men jag har lik förbannat fått arbeta för det. De där 35 kilona jag har blivit av med så här långt har inte försvunnit av sig själva, inte.


Jag har fortfarande en bra bit kvar alltså, även om jag gått ner väldigt mycket de senaste åren. 20 kilon försvinner inte över en natt. Men när jag är klar...då har jag totalt gått ner ca 55 kg. En hel människa, i princip. Kan ni tänka er att släpa runt på allt det där?!? Vilka påfrestningar min kropp har genomgått??

Det känns bra att vara över halvvägs mot målet. Känns bra att ha övergått från ren viktminskning till att också göra kroppen starkare och att börja forma den. Det kunde jag inte göra så mycket innan. Jag är så överrörlig i kroppen, så lederna höll inte riktigt för styrketräning i någon större omfattning då, inte med så mycket extra att släpa på. Så jag gick. La om kosten, och gick. Gick, gick och gick. Och de där 35 kilona...de kommer aldrig komma tillbaka. Inte så länge jag gör rätt.


Nu, mina vänner, ska jag stoppa min lekamen i ett bad och putsa mina fjädrar en smula. I eftermiddag är det utlovat sol och värme (det har vi iofs nu med, men lite moln är det allt), och jag hoppas kunna spendera eftermiddagen utomhus.


  

Av /A - 15 maj 2010 07:48

Jag tog fram måttbandet och tjuvkikade lite på veckans resultat, trots att jag inte hunnit med några träningspass förrän i slutet på veckan. Det var inga större förändringar än så länge, frånsett mitt överarmsmått, som trots biceps som fortfarande är pumpade sedan igår ändock minskat med 1,5 cm. Det är som jag alltid har sagt med andra ord - man går ner i vikt uppifrån och ner.


Idag är jag lite mör. Men så körde jag hårt med styrketräningen igår. Framförallt är det i ländryggen det känns, vilket jag tycker är bra. Det är de musklerna jag har allra störst behov av att träna ordentligt eftersom jag är överrörlig och instabil i kroppen, och det alltid är ryggen som kastar in handduken först.


Jag kröp i säng vid 23-tiden igår, trött som en gnu, men inte kunde jag somna för det. Låg vaken till klockan var över 01 inatt. Very annoying. Sen vaknade jag imorse och var bergsäker på att klockan var över 09, men hade ändå ingen lust att kliva upp. Låg där ett bra tag innan jag faktiskt tittade på klockan, och kunde då konstatera att den bara var 06:45...Inte mycket sömn inatt mao. Men jag känner mig ändå inte speciellt trött (än så länge).


Just nu är det kaffe som gäller. Har varit ut i tvättstugan en sväng och dragit igång en laddning handdukar också, det går åt mycket sådana nu för tiden. När de är klara blir det ett nytt träningspass, varpå jag tänkte ägna resten av dagen åt i huvudsak studier. Vädret är jättefint, soligt, varmt och skönt redan nu på morgonen, så jag tänkte ta med mig Kafka och sätta mig ute i solen sen.


Jag har funderat lite kring det här med träning...är det bara jag, eller är det inte lite skrämmande när människor säger att det är tråkigt att träna? Inte så att man måste tycka det är superkul, alltså, utan bara principen att träning = tråkigt. Vi är ju gjorde för rörelse, och blir sjuka om vi inte gör det. Ändå är den allmänna mentaliteten att träning är tråkigt. Samtidigt är våra liv upplagda på ett sådant sätt att allting ska vara så bekvämt som möjligt. Det är ju inte att undra på att den västerländska befolkningen är så mycket sjuk som den är. Vi vill ju inte röra på oss. Många tar bilen precis överallt och många sitter stilla större delen av dygnet, både på jobbet, i skolan och hemma.


En annan lite skrämmande sak är att allting ska gå så fort. Tidningarna översvämmas nu under våren av viktminsknings- och kom-i-form-artiklar där ordet "snabbt" är det som är mest frekvent förekommande. Snabba, bekväma lösningar ska det vara, annars ids vi inte hålla på. 8 minuter träning om dagen för att komma i form t.ex, som det står i Amelia Kropp och Hälsa från förra året (årets tidning har jag inte köpt). Med bilder på en vacker tjej i snygga kläder (en kortärmad ylletröja bl.a - vem fan tränar i sånt?!?) utan tillstymmelse till svett någonstans. Well, I've got news for you - 8 minuters träning om dagen där du inte ens blir svettig kommer INTE att ge dig beachformen om du ägnat vintern åt att frossa i godsaker och lagt på dig ett och annat kilo undervägs. No way. Har man lagt en massa tid på att stoppa i sig kalorier, så får man allt vara beredd på att lägga en massa tid på att bli av med kilona igen, så är det bara.


Jag säger inte att jag är någon förebild på den här punkten. Inte alls. Men jag är åtminstone medveten om problematiken i det hela. Jag vet att det krävs hårt arbete om man dras med en massa extra vikt och ska komma i form igen. Det krävs mer än 8 minuter om dagen, och du kommer bli svettig. Det får man acceptera.

Jag läste i en annan blogg att någon undrade över det här med att träning är beroendeframkallande, för det hade hon än så länge inte märkt något av. Och så är det för många. Men jag tror att när träning blir tvång, så kommer du aldrig dithän att du faktiskt får uppleva att det blir beroendeframkallande. När träning är tvång, så kan det aldrig bli roligt, och blir det inte roligt så sporras du inte heller att fortsätta eller att prestera mer. Och det är inte förrän du kommer dit som du verkligen kommer uppleva det som beroendeframkallande. Det är då det bara sprutar endorfiner ut genom öronen på dig, och du vill fortsätta träna. Lösningen är med andra ord oerhört enkel: Man måste hitta en träningsform man är road av, vare sig det är långpromenader i skogen eller att svettas på ett gym.


En annan sak är det här med muskler. Vill du gå ner i vikt snabbt så finns det bara två sätt att göra det på: Antingen ökar du din muskelmassa, vilket i sin tur ökar din förbränning under hela dygnet (inte bara när du tränar. Det är en myt), eller också får du svälta dig. Och det sistnämnda är det väl ingen som tror är nyttigt för en idag, hoppas jag. Men styrketräning i kombination med konditionsträning däremot - där har du nånting som är effektivt. I synnerhet om du är mer eller mindre otränad från början. Då får man se snabba resultat. Ser man dessutom över kosten, så har du resultatgaranti på det hela. Bra mat + mer muskelmassa + konditionsträning = resultat. Så enkelt är det. Och det fina i kråksången är att ju mer "fel ute" du är från början, desto större resultat får du.


Now, sens moralen här är att om man vill komma i form på allvar, så får man också investera. Men man ska inte investera sina pengar i något som helst som marknadsförs med orden "snabbt", "enkelt" och "lätt". Det du i första hand investerar då är dina pengar, och tja...vad har du igen för det? Ännu en träningsprodukt från tv-shop som hamnar längst in i garderoben, ännu en tidning som hamnar i högen med de andra, ännu en bunt viktminskningspulver som mest av allt smakar uppblött papp och som du kommer toktröttna på efter tre dagar.

Nej, man får allt få ändan ur vagnen och investera sin tid istället, för det är vad som behövs.


När man är beredd att göra det kan man börja "shoppa runt" efter en träningsform man tycker är rolig. Kanske skulle grannen tycka det var jättekul med en omgång badminton eller två några gånger i veckan? Kanske är långa cykelturer din grej? Kanske är det aerobics, simning, långa promenader, jogga, hoppa hopprep. Man får helt enkelt prova sig fram. Och inte glömma bort styrketräningen. Kanske är inte gymmet något för dig, men det finns andra sätt. Du kan träna med fria vikter hemma (fast då rekommenderar jag en timme med en personlig tränare först, så att du får hjälp att göra övningarna rätt) eller beställa hem en kubik sand som du skottar från punkt A till punkt B. What ever works for you.


Nåväl, nog pratat om träning för denna gång. Jag har precis betat av frukosten och ska invänta att handdukarna blir torra, sen är det dags att träna.

Ha en underbar lördag, people!   

Av /A - 22 augusti 2009 12:41

Tvättstugerace med 3½-åring, med affärsbesök och slängning av sopor mellan varven. Högst underskattad motionsform, I tell you. Måste ha gått ner 5 kg till de senaste par timmarna. Minst. Eller åtminstone 2 kg.


Och efter tvättstugerace, affärsbesök och sopslängning varvar vi ner med lite dammsugning, golvtorkande och disk. Jag kommer vara tokschnygg i morgon. Ja, om jag nu orkar ta ett bad efter allt det där iaf. Om inte, så kommer jag nog inte vara så mycket att jubla över.

Av /A - 8 maj 2009 21:36

Idag var jag äntligen frisk nog att kunna träna. Grissnuvan som behagat sätta sig även i senfästet har inte gett med sig riktigt, men ändå tillräckligt för fysisk aktivitet. Tog en promenad strax efter lunch för att känna efter hur det kändes, och beslöt att kroppen skulle stå pall för ett Afropass på Sats.


Sagt og gjort, jag trampade in till stan, norpade åt mig en ticket till passet, och lyckades införskaffa en ny träningskompis medan jag väntade på att det skulle börja. Mycket trevligt.

Sen drog det igång. Första riktiga konditionspasset som icke är lokaliserat hemmavid eller utomhus på...hm...shit, det är banne mig MÅNGA år sedan nu. Fler än jag ens vill tänka på. Men jag blev positivt överraskad. Och lite...hm...bara överraskad. Eller inte egentligen överraskad heller, utan det var mer ett konstaterande bara. Typ. (vad dillar hon i nu, undrar ni givetvis, och med all rätta).


Konditionen var långt bättre än jag trodde den skulle vara. Återhämtningen lika blixtsnabb som alltid. Styrka körde vi inte så mycket, så den kan jag inte säga så mycket om (annat än att jag inte hade några anmärkningar på benstyrkan iaf), och koordinationen var helt okej. Hälsenan funkade rätt så bra, men eftersom vi körde passet barfota, så var inte sidestep - heeltouch höger någon höjdare.


Det som var konstigt var däremot att träna med all den här...stoppningen. Shit, vilken skillnad! Min kroppsuppfattning stämde inte alls överens med verkligheten, och mitt rörelsemönster blev väldigt mycket annorlunda. Weird indeed. Men men, några pass till där inne, så ska väl stoppningen vara ett minne blott ;).


Framförallt var det hejdlöst roligt att få träna igen. Verkligen, verkligen in i bomben KUL! Herregud, jag var inte ens medveten om hur mycket jag hade saknat det! Hade kunnat kört ett pass till direkt efteråt, om det hade gått något då.


I morgon blir det ett nytt pass, denna gång vanlig aerobics. Ska bli kul att testa det igen, och kolla hurpass mycket nytt som kommit sedan jag en gång instruerade själv.


Nu: Äpple, te och kanske rent av lite stickning. Ute spöregnar det ikväll, och det låter riktigt mysigt med det där trummandet mot min ruta. Fint väder ute att vara inne i :-)

Av /A - 27 april 2009 18:08

Så var första seriösa träningsveckan över. Resultaten har inte låtit vänta på sig heller, även om det sammanföll med både mens och en envis halsinfektion, som jag delvis dras med fortfarande.


Vikten har minskat med 1,5 kg under denna vecka, men tro det eller ej - det är faktiskt det sämsta av alla resultaten! I övrigt har jag minskat upp till 4 cm i omkrets (varierar mellan 2 och 4 cm, jag har tappat mest där jag behövde det mest). Konditionen har fördubblats jämfört med förra veckan, och styrkan likaså.


Jag har även cyklat en hel del, och bara nu under helgen har det blivit ca 10 mil. Det känns. Fast inte i benen, som man kanske skulle kunna tro (jag tillhör ju dem som praktiskt taget aldrig får träningsvärk), utan i rumpan. Jag svär, jag har skavsår på ställen där man inte ens vill tänka på att ha skavsår ;) Det är väl tur man inte har någon sambo nu, för OJ vad han skulle bli utan...Hehe.


Allt som allt blev det åtminstone 15 mil gjorda förra veckan. Gå, springa och cykla alltså. Okej resultat för första veckan, tycker jag. Den här veckan blir det dock lite lugnare, eftersom jag dels har barnen hemma, och de dels är lediga både torsdag och fredag. Kan inte ut och springa eller cykla på samma sätt då. Om det nu inte blir riktigt härligt väder, och vi beger oss ut på långutflykt. Fast då får jag allt låta cykeln stå de närmaste par dagarna, så att strategiska delar av mig får läka först ;)


En annan sak jag ska göra den här veckan är att träffa en PT. Personlig tränare, alltså. Det ska jag göra på onsdag. Och eventuellt ska jag ta ett träningspass i morgon på dagtid, medan barnen är på dagis. Vi får se om jag hinner, har lite skolarbete att göra också.


Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Nästan iaf. Jag ska försöka få städat lite, men annars ta det lugnt. Det har varit en lång dag. Upp i morse och göra i ordning mig själv och barnen, samtidigt som jag slängde ihop en powerpoint-presentation till ett av talen idag (som jag ändå beslöt att inte använda när allt kom omkring). Hade bilen kvar sen igår, så jag skjutsade barnen till dagis, och hade gasen i botten in till skolan, men lyckades ändå bli några minuter sen eftersom jag fick leta parkering en stund. Som tur är fixade Ida kaffe åt mig, vilket jag behövde för att värma upp min röst.


Rösten, ja...Skulle hålla två tal idag, men hade bestämt mig för att begära uppskov med det ena, eftersom rösten inte vill hålla riktigt om jag pratar mycket. Därför hade jag inte riktigt förberett det andra talet heller. Det visade sig dock att Ida var krasslig, och hade hunnit be om uppskov för sitt tal, så då tyckte jag att jag lika gärna kunde köra bara. Så det blev två tal trots allt idag. Först ett om malaria (som filmades...), och därefter ett spontantal om rörelse. Det gick som det brukar. Mycket bra kritik och omdömet "naturbegåvning" av läraren. "Borde undervisa!" är ett annat omdöme jag brukar få. Jättekul för mitt ego, givetvis, men jag börjar nästan undra om det innebär att jag är tvungen att bli lärare ;P


Var klar vid lunch, och då var det bara att hoppa i bilen och dra ut till Östuna med den, och ta cykeln in till stan igen. Sisådär 2½ mil på cykel idag med alltså. Men solen sken, och även fast det blåste lite bitvis (vägen går rakt över Uppsala-slätten, så det är en del öppna ytor) så cyklade jag större delen av vägen bara i linne. Eller ja...jag hade ju byxor och så på också, förstås ;) Men ni vet vad jag menar. Raggarbrännan från igår är dock kvar fortfarande, så jag får väl lägga mig på gräsmattan och plugga i morgon.


Åkte hem med cykeln och gick sedan till dagis (behövde vila rumpan lite), så det blev en liten bonuspromenad också. Nu är middagen avverkad och vi tittar på Bolibompa en stund, innan barnen ska nattas. Jag tar det lilla lugna en stund innan jag börjar städa lite, och sen, när barnen sover, så ska jag ta ett lååååångt bad (och njuta av att ha fått bytt det där förbaskade duschmunstycket! Bytte det i fredags).


Fick förresten inbjudan till bröllop i Trondheim i augusti idag! Åååh, vad jag skulle vilja åka på det! Måste verkligen, verkligen försöka få till det.

Nej, nu ska vi nog börja borsta lite tänder här. Vi hörs sen!

Skapa flashcards