Jag vet inte vad det är med mig nu för tiden. Jag tycks ha tappat min spunk alldeles. Jag får ingenting gjort längre. Saknar all inspiration för precis allt, förutom handarbete. Det sistnämnda är alltid min livlina såna här gånger. När inspiration och lust bara helt sonika överger mig. Då kryper jag ihop i ett hörn med stickningen. Och det har jag ju gjort nu med.

Det konstiga den här gången är att det hållit i sig så länge. När jag får såna här svackor, så är de aldrig långvariga. Men den här gången har det pågått hur länge som helst. Typ sen i höst någon gång, egentligen. Det har gått som i sirap, och någon gång i februari bara dog allting. Kanske som en reaktion på relationen jag avslutade? Vem vet. Just nu vet jag bara att jag är fast i den här svackan, och att jag inte tar mig någonvart. Har inte pluggat i egentlig mening på flera veckor, om jag ska vara ärlig.

Jag måste hitta ett sätt att ta mig ur det här. Kanske behöver jag något nytt i tillvaron? En ny aktivitet av något slag? Kanske behöver jag mer socialt umgänge? För sedan jag började skriva uppsats i höstas, så har jag tydligt känt av att den sociala biten minskade kolossalt när jag inte längre var schemalagd åtminstone en gång i veckan.

Ja...när jag tänker efter, så kan nog just det sociala, eller bristen på det, vara en stor bov i sammanhanget...Nog för att jag trivs med att vara ensam, det gör jag, men jag behöver ju även få träffa andra människor.

Hm...tror jag spinner vidare på den tanken, så får vi se vad jag kommer fram till. Kanske har jag svaret precis här. Det kanske är där min spunk hamnat. Vi får se. Jag återkommer.

En bekant råkade ut för en allvarlig olycka i förrgår: Hardt skadet på tivoli.

Han hade tur i oturen, och klarade sig ifrån det hela med livet i behåll. Men han är allvarligt skadad. Inte ett helt revben någonstans. Ansiktet är krossat. Tryckt in helt enkelt. Näsbenet, gommen, tänderna, käkbenet. Allt trycktes in. Samtidigt hade han tur bortom allt förnuft. Själva skallbenet höll. Hjärnan är oskadd, de intryckta benen har knappt ens nuddat vid den.

Han opereras idag, så jag håller tummarna här på min kant. Hoppas att han är på benen snart. Och tänker att livet är kort. Även de som har livslång vana och rutin av sitt arbete råkar ibland ut för olyckor. Man vet aldrig. Carpe Diem.

Den matlagningsglada 5-åringen förbereder lunchen:

I dessa glada äggmålningstider blir det ju en del äggrätter. Även idag blev det omelett de fromage. Lillebror har blåst ur äggen och rört ihop ingredienserna till omeletten, och nu skivar han ost att ha på     

Påskhelgen är på intåg, och imorgon ska det storhandlas och tillverkas en massa mat. Min matplanering ser ut att omfatta en mindre armé    Sillinläggningar, köttbullar, Jansson, marsipantårta (Lukket Valnøtt), morotskaka, Karin Franssons frukt- och nötbröd med mera ska tillverkas och förtäras i helgen. Eller ja, allt lär ju knappast gå åt, så jag kommer få äta gott hela nästa vecka också. Inte mig emot  

Idag är det dock städning som står på schemat i första hand. Det är fortfarande katastrofvarning här, eftersom debaklet med mitt knä satt lite punkt för vad jag lyckats åstadkomma på sistone. Och även om jag kanske inte orkar packa upp allt det sista idag, så ska lådorna åtminstone stuvas undan såpass att jag får städa ordentligt. Mmmm...doften av grönsåpa...*längta*.

Apropo mitt knä, så gjorde jag illa mig lite igen igår. På väg hem från ett möte på UU gick jag hand i hand med lillebror, som snubblade och föll. Och vad gör man då? Jo, man håller förstås emot och sätter fram benet för att ta spjärn. I mitt fall naturligtvis mitt trasiga vänsterben. &#%&¤)=#/%& vad ont det gjorde! Jag gjorde en spontan, och troligen bejublad hade det bara varit mera människor där, uruppförande av en oartikulerad, frustande bisonoxe   Herrejävlar, jag trodde för ett ögonblick jag skulle dö på mig där och då. Än värre var att menisken gjorde jätteont...det bådar ju inte riktigt bra. Låt oss hoppas att det var något tillfälligt bara. 

Hur som helst, så har jag fortfarande ganska ont efter mitt snedsteg igår, så lillebror ska få hjälpa till med städningen idag. Nå, barnen brukar få hjälpa till lite i vilket fall, skillnaden är att idag måste jag verkligen ha hjälp. Finns inte en sportslig att jag tar mig under soffan för att fiska fram leksakerna där under exempelvis.

Nå, det är väl bara att sparka igång dagen på allvar här. Det får bli städning i lugnt tempo idag, varvat med stickning och knåpande av shoppinglista (funderar på att skriva på en toarulle. Det finns nog inget annat som räcker till för den überlånga listan jag kommer sammanställa  ). Innan jag går ska ni få se lite vårbilder dock.

Ha en bra onsdag!   

Sol!

Ingen snö så långt ögat når  

Mitt bostadsområde.

Solen lyste jättestarkt, tyckte lillebror.

Det blommar!

Mera blommor.

Ett omkullfallet träd. Notera den vridna stammen. Eftersom jag stickar tyckte jag det var lite kul - stammen är ju tvinnad, precis som man gör med garn! Visste ni förresten att i Louisiana ser många träd ut just så här? Stammarna är "plied" (tvinnade), vilket gör dem starkare och tåligare när det stormar där  

Jakten på årets påskris är i full gång.

Äggmålning pågår.                      

Lillebror, 5 år: "Mamma, när du är en jättejättegammal farmor, och jag är 12 år, då ska jag göra allt som du säger."

Ok, det där sista lät ju bra. Men gossen kommer vara 12 om sju år, vilket alltså innebär att jag kommer vara en jättejättegammal farmor vid 45?? Shit.

It's all downhill from here...

Det här är pur kärlek  :

Nemesis.

Och det här var inte heller så dumt:

Omelett de fromage, sallad och grovt bröd med ost. Mums!    

I'm totally smittened! Jag har påbörjat mina april-sockor efter att varit fast i mormorsrute-träsket en längre period, men där jag till sist hade gjort slut på allt garn hemma och det dröjer några dagar tills jag kan handla mer. Så, som sagt, jag påbörjade äntligen april-sockorna, och jag är rent ut sagt KÄR i dem!  Jag älskar den krispiga ljusgröna färgen. Som löven under lövsprickningen   Ja, jag blev rent av så kär att jag snabbt som ögat slängde ihop nästa års sockklubb bara sådär   Ja, med ett par icke-sockiga-inslag också. Hur som helst, här är det pågående projektet, samt de 12 jag valt ut för nästa år:

Bilden gör inte färgen rättvisa någonstans. Jag återkommer med bild i dagsljus längre framöver  

Och så nästa års mönster, in random order:

...det inte är jättesynd om mig ikväll:

Igår kväll avslutade jag förresten några stickprojekt  :

Nu när jag äntligen kommer åt min sticklåda, så fick jag äntligen avslutat mina muddar. Som jag inte direkt har användning för just nu, med 15 plusgrader och strålande sol om dagarna. Men jaja, det lär väl komma en höst och en vinter till.

Sen har jag äntligen fått tummen ur och monterat mina äppelsockor, som jag påbörjade för mer än 1½ år sedan...

Evighetskoftan är också monterad. Och naturligtvis har jag för länge sedan krympt ur den. Men jag tror att jag kan använda den som en omlott-modell...

Nu ska jag återgå till min stickning, mitt godis och SATC. Ha en riktigt mysig kväll, people!